Mina älskade golden retriever

Alfa – Om

Alfa, alias Blåbärsmyggan, levde 1996-08-12 till 2011-09-14. Han blev 15 år, 1 månad och 2 dagar.
Alfa levde sina först nio och ett halvt år i Stockholm men flyttade sedan till Burgsvik på södraste Gotland.

Rubriker:

Inköp | Filosofi | Prat | Personlighet | Fotomodell

Inköp

Alfa föddes tolfte augusti 1996 som nummer sju i en kull på åtta. Han fick det officiella namnen Blåbärsmyggan men kallades Fjordor under de veckor han bodde kvar hemma hos sin mamma.
Lördagen den nionde november 1996 vaknade undertecknad bakfull. Eftersom planerna på att skaffa en hund – golden retriever så klart – funnits en kort tid lade sig undertecknad i sängen och kollade in Dagens Nyheters hundannonser. En annons utbjöd en tolvveckors valp för 5000 kronor. Undertecknad ringde och fick samma dag komma och titta på den lilla valpen.

Undertecknad tog bilen till Hallonbergen där valpen befann sig. Under det stora bostadsområdet, som har en gigantiskt parkeringsplats under hela området, körde jag in och parkerade strax utanför trappuppgången.

Eftersom jag inte läst på eller haft hund tidigare visste jag inte vad jag skulle titta efter vid bedömningen av valpen. Jag var så lyckligt okunnig att jag inte ens visste att det fanns saker man skulle titta efter när man köpte hund. Den golden retrievervalp jag blev presenterad för såg ut som en hund och det räckte gott för mig. – Den gick lite skyggt längs väggarna i köket och verkade inte intresserad av mig. – Så jag slog till. Fem tusen kronor cash och valpen var min.

Jag fick med mig en påse Eukanuba torrfoder och en mapp med uppgifter om valpen. Mina händer var fulla men valpen följde självmant efter mig nerför trappan till bilen. Jag lyfte in grabben i baksätet och körde hem.

Framför badrumsspegeln kom jag på vilket namn valpen skulle få. Jag kom att tänka på min barndoms favorit sf-serie Månbas Alfa. Slogs av alfa:s grekiska betydelse. Och tyckte det skulle bli ett perfekt namn. – Efteråt har jag läst att två-staviga namn är lättast för hundar att lära sig. – All-faa…

Jag bestämde mig också för att jag ska göra allt jag kan för att Alfa, under sin levnad, ska få ett så bra hundliv som det bara är möjligt. Jag tog därmed på mig ett stort ansvar, som jag höll i femton år.

Filosofi

Grunden för att ge en annan levande varelse ett bra liv är empati. Jag tänkte: Hur skulle jag själv vilja bli behandlad om jag var maktlös gentemot min ägare? Därmed var det inte så svårt att förstå hur jag skulle behandla Alfa. Ledorden blev: Frihet under ansvar.

Alfa skulle gå utan koppel och få göra allt han ville förutom sådant som riskerade att skada honom själv eller någon annan. Under hans femton år var det mycket sällan som jag sade ”nej” eller på annat sätt hindrade hans upptäckande av världen. Jag försvarade Alfas rätt till frihet även i Stockholms Tingsrätt när jag var där åtalad för brott mot lokala ordningsstadgans koppeltvång, vilket en artikel i Dagens Nyheter berättar om.

Hundar ska inte vara ensamma. Alfa har, med mycket få undantag, alltid varit med mig. Även om det varit lite besvär eller uppstått konflikter med oförstående människor har jag sett till att Alfa fått vara med mig. Har det varit absolut hundförbud har jag och Alfa stannat hemma.

Gillar man inte att promenera och vistas ute, innan man skaffar hund, ska man inte skaffa hund. En hundpromenad ska inte ses som ett tvång utan som ett nöje. Ses promenaderna som tvång blir de få och korta. Då räcker de inte för att tillgodose hundens behov av motion och stimulans.
Som sagt: Gillar man inte att promenera, utan hund, ska man avstå från att skaffa hund.

Prat

Jag pratade ständigt med Alfa. Jag hade ambitionen att lära honom svenska. Det målet nådde jag aldrig men mycket lärde han sig att förstå.
Det roligaste var när Alfa på sin ålders höst lärde sig ordet ”bestämma”. Om Alfa tvekade om vart vi skulle gå så kunde jag säga ”Alfa bestämmer” och då förstod han att han skulle ta initiativ till varthän vi ska.
Under hela Alfas levnad har han fått bestämma väldigt mycket. För min del har det oftast inte spelat någon roll vart vi gick, såvida jag inte hade ett ärende att uträtta i en viss riktning. Därför har jag ofta låtit Alfa besluta. Sedan vi flyttad till Gotland brukade jag parafrasera Juha Valjakkalla: Alfa är kapten och jag är hans soldat. Då bestämde Alfa nästan jämt.

Jag blir väldigt upprörd när jag ser människor styra sina hundar med kopplet. De gånger Alfa hade koppel så förvarnade jag honom alltid inför en riktningsändring genom att säga till i förväg. På så vis behövde han inte utsättas för oväntade ryck eller drag i halsen. Jag menar: Skulle du själv vilja bli styrd genom att någon drog dig med ett snöre om halsen?

Det fina med att inte hindra Alfas upptäcktsfärder genom kadaverdiciplin var att han verkligen lyssnade och löd de fåtal gånger jag sade ”nej” eller skrek åt honom. Visserligen hade jag då och då problem med att han gick allt för långt framför mig. – 50 till 100 meter. – Men då brukade jag straffa honom genom att låta honom gå i kort koppel i 15 till 20 minuter. Det tyckte han var så hemskt tråkigt att han efter en sådan bestraffning löd åtminstone de närmsta tre veckorna när jag skrek ”vänta”.

Personlighet

Alfa hade två mycket trevliga egenheter. När man var ute och gick med honom så hände det väldigt ofta att han ville sitta och prata. Detta visade han genom att sätta sig på baken och vifta med frambenen. Då skulle jag sätta mig på huk framför honom med hans framben på mina armar. Så blev vi sittande en stund, medan jag pratade med Alfa, tills Alfa tyckte det räckte. Alfa hade också ett strupljud som han frambringade när man klappade honom. Det motsvarade katternas spinnande. Dessa två egenheter slutade Alfa med när han blev riktigt gammal.

Fotomodell

Alfa var inte ens ett halvår innan han debuterade som fotomodell.

Golden retrievern Alfa gör fotomodelldebut i Råd och Rön

Golden retrievern Alfa gör fotomodelldebut i Råd och Rön

Magnus Berg - - Paternostervägen 53 - 121 49 Johannneshov - 070-385 87 67